tisdag 14 februari 2012

En levande kultur.

Kultur som begrepp kan enligt mig tolkas på två sätt, antingen som ett väldigt brett uttryck för en folkgrupps säregenheter i beteende, mat, musik, sociala regler, dialekter och mycket mer eller som ett väldigt snävt koncept dikterat och förstått av endast ett fåtal.

När det gäller den andra tolkningen så skulle jag nästan snarare vilja kalla den en särkultur till en kultur. Ofta vill särkulturen bryta med sin företrädare och strävar efter förändring för förändringens skull, vare sig det är till det bättre eller sämre.

Den bredare kulturen är mer abstrakt i det att den är väldigt flytande och föränderlig samtidigt som den är statisk och svår att aktivt förändra. Den förändras både genom tid och rum samtidigt som det finns ett "minne" i den som håller kvar delar av den utan att vi knappt är medvetna om det. Viss kultur i Sverige är gemensam över hela landet samtidigt som andra delar av kulturen kan skilja sig markant bara man förflyttar sig några få mil.

Samtidigt som mångkultur och multietnicitet förespråkas som en förebild ser vi ett aktivt arbete för att utplåna den mångfald som finns inom svensk kultur. Särkulturen ska bli folkkultur och folkkultur ska bli särkultur - är det för att ett folk med en stabil och säker grund är svårare att forma och manipulera? Troligt.

En kulturidentitet är något som varje individ måste bygga upp och det är lättare att göra om kulturen är mer konstant än särkulturen. Att veta och förstå sociala regler, normer och beteenden gör oss mer säkra som individer eftersom det då är lättare att förutsäga en annan persons beteende och reaktion. Om vi inte kan räkna med att våra tidigare erfarenheter stämmer hamnar vi i ett osäkerhetsläge där tendensen att lita på andra människor minskar och samhället blir mer exkluderande och kallt.

Därför är det viktigt med en levande kultur och att vi lever i och med vår kultur, att vara stolt över det som gör oss unika men även det som binder oss samman, det universella. Det viktigaste är inte de kulturuttryck som man kan ta på och se och smaka utan de som man upplever i mötet med andra människor och hur man bygger upp sitt tankesätt. Många i det moderna Sverige hatar Jante-lagen men om man ser det ur ett annat perspektiv så är den faktiskt vacker. Då är det positivt att inse att ingen människa är perfekt och alla kan råka ut för sorgligheter och då klarar vi oss inte alltid på egen hand men att då finns det en gemenskap redo att rycka ut om man bara ber om det.

Lev din kultur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar